TEXTER

2024-01-15

Jag har varit ganska dålig på att uppdatera på instagram, tycker jag själv. Eller egentligen har jag varit ganska dålig på alla sociala medier. Det har känts så jävla meningslöst faktiskt. Eftersom världen brinner. Jag gillar att vara påläst och att ha koll på vad som händer. För att jag vill kunna skapa mig en egen åsikt. Jag vill kunna förstå.

Men ju mer jag lär mig, ju svårare har det varit att just förstå. Jag kan verkligen inte greppa hur det kan vara som det är. Kriget mellan Ryssland och Ukraina har helt plötsligt blivit en del av vardagen, Israel utövar folkmord, miljardären Elon Musk bråkar med Sverige för att hans arbetare vill ha kollektivavtal, kapitalismen går bananas, rika blir rikare medan fattiga blir fattigare. Jag förstår inte. De svenska politikerna kan inte stå för ett piss och utövar en så bakåtsträvande politik att jag mår illa. För att inte ens börja prata om klimatförändringarna. Hur vi är påväg mot jordens undergång men ingen verkar bry sig. Om hur folk i fattiga länder dör för att de inte får mat, vatten eller medicin medan rika människor fyller sina hem med tusentals rosor och ballonger för att fira något jävla barns ettårsdag. Jag har. Så svårt. Att förstå. 

Hur kan det vara såhär? Hur? Inga ord kan beskriva hur meningslöst allt känns. Jag mår verkligen så dåligt över världen och allt som händer och jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor. Och samtidigt som jag mår skit så påminner min ångest mig om att det är väl fan inte du som ska må dåligt, du har ett hem och du svälter inte, din familj har inte blivit mördad, du bor inte i ett land som förödande drabbas av klimatförändringarna och det finns värre politiska situationer i världen än de i Sverige. Så mår jag ännu sämre. Hatar mig själv för här sitter jag, en priviligerad liten horunge, och mår dåligt?? 

Tankarna ovan har gått i en konstant loop i kanske tre månader nu. Därför har det liksom känts ganska jävla oviktigt om ni köper örhängen av mig eller inte. Det har känts riktigt jävla oviktigt att jag måste sno lite pengar från mitt sparkonto varje månad för att ha råd med hyran och räkningar. Det har faktiskt känts så otroligt jävla oviktigt att ens finnas till. Jag är bara så trött på allt. Trött på folk som inte förstår ångest och depression. Trött på folk som tänker att världens problem inte angår dem. Avundsjuk på folk som kan tänka att världens problem inte ligger på deras axlar. Jag är också trött på folk som säger till mig att ”äh du kan inte grotta ner dig för mycket i detta” för jo, uppenbarligen kan jag det. Jag känner någonstans att det är min plikt som medmänniska att inte titta bort när världen brinner. Men just nu när jag också brinner, då känns det jobbigt. Men också totalt meningslöst. För jag brinner ju ändå upp med resten av världen.


Jag har varit ganska dålig på att uppdatera på instagram. Jag har varit ganska dålig på att sortera mina tankar. Jag har varit ganska dålig på att planera och prioritera. Hela jag är ett stort surr och inne i mig så brinner allt. Ingenting känns men allt gör så jävla ont.

Jag vet inte om jag satte ord på en enda känsla med denna text, men jag behövde skriva den för att kunna städa upp inne i huvudet. Kanske tycker ni att jag är galen. Kanske känner ni igen er lite i något av vad jag skrivit. Tack för att ni läst, tack för att ni följer mig och stannar kvar trots att jag ibland är ganska dålig. 

Kram från Tove.